Fjällräven Classic.......dagen innan ångest

Idag har solen varit framme, men för min del blev det ingen beach. Jag fick snällt arbeta en stund. Nu kommer jag vara ledig fram till den 15 augusti. I vanliga fall skulle jag jubla högt åt detta men det är med väldigt blandade känslor jag ser framemot ledigheten.
Jag har hela dagen gått med en ångestkänsla i kroppen. Den kan nästan liknas vid när jag gick över tiden när Elliot skulle födas. Jag vet att det inte finns någon återvändo, det ska bara göras. Det kommer med all säkerhet bli ett litet "helvete", men samtidigt vet man inte hur det ska bli. En sak vet man dock att när det är över är man överlycklig. Visst kan det vara som att beskriva en förlossning.

Jag vill samtidigt bara att det ska bli 16,30 imorgon så jag kan sätta mig på tåget som ska ta oss till Kiruna, för då är vi på väg och jag brukar kunna göra det bästa av alla situationer. Det är här man ska testas både fysiskt och mentalt. Mentalt tror jag inte kommer bli något problem, desto mer spännande och se vad denna 46-åriga kropp pallar med. Att det kommer göra ont det vet jag redan, men hur ont?

Fem, av oss åtta som ska ut på expeditionen träffades i eftermiddag för att peppa varandra (eller rättar sagt mig).

Jag och Gunnel, jag ser rätt cool ut på bilden men den ljuger.

Elliot och Emma, undrar hur de kommer klara dessa 11 mil?

DANIEL!! Klippan i sällskapet, utan honom hade detta aldrig kunnat bli verklighet.

I Kiruna kommer vi sammanstråla med Emelie som också hon är en person som gjort detta förr och vet det mesta om mental styrka. Eskil och Lars-Åke har jag aldrig träffat innan. Men de är vana vid strapatser, har jag hört.

Ja mina blogg vänner. På fredag kl. 16,00 startar jag och kommer förhoppningsvis i mål på tisdag. Då har jag lyckats gå 11 mil med packning. Bara att vara avstängd från IT världen är ett litet trauma för mig, så något nytt inlägg kommer inte förrän tidigast på torsdag när jag är hemma igen. Men alla snälla, skänk mig en tanke under dessa dagar, jag kommer behöva det.