Tack!!!

 Det där att skryta om sitt/sina barn tycker jag är oerhört trist och ointressant. Det är ju så att man ändå alltid tycker att sitt/sina barn är bäst, och så ska det vara, inget konstigt med det. Men idag förbehåller jag mig rätten att fullkomligt skryta ihjäl mig om min unge.

Det är med en oerhörd kämpaglöd Elliot är där han är idag. Efter ett rent helvete på sin förra skola klarade han, tack vare lärare och nya klasskamrater att hämta sig och komma igen som en sann hjälte.

Tårarna rann när jag idag bevittnade skolavslutningen där eleverna i klassen grät, kramades och innerligt tyckte det kändes hemska att skiljas åt. Det är stort.

Vi är ingen klass, vi är en familj som alltid kommer hålla ihop och även träffas i framtiden, var alla överens om.

Så fina ord som man skrivit till varandra är rörande. Speciellt blev det när en av klasskamraterna skrev om Elliot så här:

 Elliot- du är verkligen klassens allra sötaste och raraste kille. Jag har aldrig träffat en kille som öppnat sig och sagt så fina saker som du gjort. Dom som tackar nej till att gifta sig med dig, gör världens misstag. Du är så himla fin.

Tack alla som fanns där när Elliot behövde det som mest.

Nu kan han gå vidare som en hel människa och längtar efter att börja på gymnasiet.

Ikväll har vi och två av Colliander familjen varit på Steakhouse och ätit, väldigt gott

 Detta har varit en dag att fira, love it!!!!!