Tålamod är en gåva jag inte fått så mycket av. Det kände jag av inatt när jag inte kunde somna. Där fick man för att man sov 12 timmar natten innan. Vid 4 tror jag att jag till slut slumrade in.
Efter en bra dag på arbetet(4 kvar), så var det äntligen dags för Elliot att prova sina linser. Det blev en strid. Han hade fått för sig att det var enkelt, det var det inte. Det är lite om att cykla, har man en gång lärt sig att sätta i och ta av dem så kan man det.
Efter mer än en timme tillsammans med en tålmodig optiker visade sonen var han fått sitt dåliga tålamod ifrån. Hungern och irritationen över hur svårt det var tog överhand.
Jag beslutade då som van linsbärare att vi tar med hela kitet hem så gör vi det i lugn och ro när vi fått mat i oss.
Nu har jag på mitt allra bästa pedagogiska och skojfriska sätt peppat, visat och förklarat. Och tro det eller ej men nu sitter han på sitt rum och har haft dem snart 30 minuter och jag tror nästan han glömt bort att han har dom i, pust
Ja, nu återstår bara det värsta....att ta ut dem. Får kanske ta något stärkande i kväll för att toppa tålamodet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar