Tiden rusar iväg

Väldigt vad tiden rusar iväg. De senaste dygnen har varit intensiva. Henrik Schyffert och Fredrik Lindström på Arenen i torsdags var kanonbra. Så mycket som stämde när det gäller människans jakt efter lycka. Hur man hela tiden går runt och aldrig är nöjd, utan hela tiden ska leva upp till någon drömvärld som dessutom inte finns.

I fredagsmorse fick jag uppleva en helvetesresa till Karlskrona på 3,5 timmar, konferens i 2 timmar och samma väg tillbaka igen. Hemma en liten stund sen åkte jag ut till Petra i Österslöv. Åt en god middag, drack vin och snackade skit.

"ettan"

Imorse var det mysigt att vakna upp i deras "etta" mitt ute på landet.

Idag har jag gjort stan, köpt en ny micro och ska snart ta tag i vår kommande resa. Börjar inse att ska vi komma iväg får jag nog vara hemma och fixa lite med det. Så ikväll ska jag mysa ner mig i soffan med en Arne Dahl film och bara vara.
Jag upptäckte att denna lördagen är nog den stora "dags att plocka ut cabben" dagen. Kan inte sluta småskratt när jag mötte minst tre stycken där bilen var så stor så man såg inte den lille medelålders mannen som satt bak ratten. Tanken som dirket kommer är ju om det är någon sorts kompensation. Stora bilar, stora grillar får alltid mig att fundera på det.