Vad vinner man på dumhet?

Då var det dags för klockan att ringa 06,30 igen, bara hatar det. Tänk vad skönt det vore om man var en sk morgonmänniska.
Dagen har förflutit ute på Högskolan i det fina vädret. Vi var ett stort gäng som välkomnade nya och gamla studenter. Många valde att bli medlemmar, vilket är bra för dem men också bra för Sveriges lärarkår. Då menar jag att genom att bli medlem hos oss så arbetar man för att bli ETT lärarfack i Sverige. Vilket skulle gynnat oss alla. Tyvärr har inte det mindre lärarfacket fattat det ännu.

Som det är nu med två så gynnar det bara arbetsgivaren. Guldläge många gånger när de kan spela ut oss mot varandra istället för att vi gått samman och bli starka. Ibland önskar jag att LR skulle kunna förklara för mig vad Sveriges lärarkår vinner på denna dumhet.

Ikväll ger sig en av mina favoritkillar sig iväg till Turkiet. Han ser det som en semester med polare och kolleger. Jag ser det som en en träningsresa. Inte för att jag tror det kommer tränas något fysiskt mer än att ta ett dopp då och då. Men han reser med samma flyg, med stop i Istanbul som vi ska göra nästa torsdagsnatt. Kanon tycker jag, då vet han precis hur det ska gå till, så jag kan bara luta mig tillbaka och låter honom vara reseledare. Visst är han gullig som kommer hem två dygn för att packa om och hämta mig.