Stort mod

Bara inse att fyra dagars ledighet går fort, men det har varit lata, härliga dagar. Efter suttonde maj som blev en hård dag så har det bara fortsatt i ett bra tempo. I fredags var jag på stan, fikade och mös med Annki och Elliot hela dagen. På kvällen kom Annki, Eva och Sofie hit. Det var meningen att vi skulle gå ut på kvällen en runda men det visade sig att vi hade tillräckligt kul själva så vi behövde inte ta oss ut för det. En kväll i glada kvinnors lag är precis vad man behöver ibland.
Igår trodde jag och säker fler att det skulle bli sol och varmt. Men så fort jag kom ut på balkongen med min frukost försvann det fina vädret.
Jag tog istället ett fika med mina norska kamrater på Fenix.
Elliot åkte med Linus för att prova fiskelyckan i Åhus. Jag har aldrig innan varit särskilt orolig att han skulle få något, men igår kände jag en molande rädsla. Jag visste att Linus hade fått en hel del dagen innan. Och mycket riktigt, den 19 maj 2012 blev dagen då sonen drog upp sin första fisk, en näbbgädda.

 Enligt de som vet så heter det visst Horngädda. Paniken var total när han kom hem med en påse där denna illaluktande varelse låg.

Att överhuvudtagen ta i den krävde mod och stor anpassning av min klökreflex (alla som känner mig vet hur lättspydd jag är). Som en räddare i nöden sa Torunn Colliander att de kunde ta hand om den. Så när vi begav oss dit på kvällen tog vi påsen med oss. Hon visste inte heller vad vi skulle göra med den så vi stoppade den i en påse till och rakt ner i frysen.
Undrar om Mikael blir glad när han kommer hem efter två veckor på sjön och inser att vi "sparat" en näbbgädda till honom, smaklig spis.
Det är inte så att jag ogillar fisk, men jag ser helt att den är färdig i form av en delikatess från fiskdisken eller i gratängform när den kommer in i mitt hem.
Givetvis tycker jag det är kul med sonens fiskeintresse, så vill det sig väl kan familjen Colliander äta nyfångad fisk fler gånger i sommar.
Det blev en trevlig kväll på Möllebacken, god mat och mycket snack.
Idag var det fina vädret här och jag kunde äta frukost på balkongen, lycka.

Det började dra i min stranden känsla och när Annki ringde och frågade om jag skulle åka ner var inte beslutet svårt.
Det var inte supervarmt, men helt okej. Jag lyckades t o m somna där. Man behövde heller inte oroa sig för att man skulle få någon boll eller frisbee i huvudet.

På hemvägen drog jag på sommarkänslan med att köpa jordgubbar.