Bekräftelsebehov

Vaknade i morse, hes, ont i halsen och huvudvärk. Det är inte sant att denna jävla förkylning är tillbaka. men som mina dagar ser ut denna veckan har jag verkligen inte tid att vara dålig. Med hjälp av Treo, Alvedon, hostmedecin och halstabletter ska det väl gå vägen. Idag har jag träffat 50 ombud och imorgon är det en ny träff med ca 30 st och eftermiddagen består av att jag ska föreläsa inför 100 personer på Folkuniversitetet. det är alltså bara att bita i det sura äpplet och speeda på. Måste erkänna att jag längtar mycket till helgen som ser ut att bli väldigt lugn och skön. Tänk nu är det bara två veckor kvar till New York, det ska bli underbart.

Idag kunde jag läsa i Aftonbladet att det var en tjej som bloggade om bekräftelsebehovet på Facebook, hon heter Åsa Erlandson.
Hon skriver
05.24. Early bird!! Yoga, surdegsmatning och dammsugning avklarat. Nu spurtar jag vidare på dagens to do–lista.”
”Gud vad duktig du är!”
”Du också, finaste vännen! <3 Ha en fantastisk tisdag ;))”


Känner du igen dem? Fejanbrudarna på speed som gör varje statusuppdatering till en pitch av sitt eget varumärke. Snubbarna å sin sida skryter inte om bak och städning mitt i natten, utan träning (tror jag det är):
”Fett grymt pass imorse! Skönt att bara köra en aspekt av mma. I’m back!!!”
(Och här har 52 Belgian Blue:s med suspensoar i hans vänkrets tryckt ”gilla”

En Amerikansk undersökning visar också att vi blir olyckliga av Facebook. Jag tror det kan stämma ibland. Visst kan man tycka att alla andra har ett så fantastiskt kul liv, medan mitt är helt ointressant. Samtidigt ska man verkligen ta allt detta med Facebook med en nypa salt. Jag brukar tänka så när vännerna skriver att det gympat, spinnat, yumbat, simmat och sprungit, alltihop inom loppet av två timmar.....skaffa ett liv.
Men samtidigt vet jag att man ibland har behov att att få lite bekräftelse på det man gör men allt ska göras med måtta.
Det bästa med Facebook är ju trots allt att man kan skita i att gå in där om man inte vill.